Har du inget att se på kan jag rekommendera denna galna och helt hysteriska Netflix-serie.
Den handlar om Kimmy Schmidt som blir räddad ur en sekt vars huvudfigur låst in henne och tre andra i en bunker i flera år. Mycket har förändrats på utsidan. Hon har blivit vuxen rent fysiskt, men har samtidigt inte fått lov att möta utmaningar som fått henne att mogna. Allt är nytt och allt måste göras!
Hon bestämmer sig för att återuppfinna sig själv och inte låta gamla erfarenheter tynga ner henne och påverka henne nu. Hon hittar boende och jobb i New York och börjar ett nytt liv.
Bakom den glättiga ytan med nästan lysande färger och absurda story finns temat om utanförskap och att inte låta sig brytas ner.
För mig var Ellie Kemper, som spelar huvudrollen Kimmy helt okänd. Men hon är klockren i sin naiva omedelbarhet. Hon lyckas förmedla en vilja av stål. En viktig biroll spelar Tituss Burgess som Kimmys hyrevärd/rumskompis. Han fullständigt dominerar TV-rutan och tar plats som en broadway-wannabe, som inte helt lyckas. Jane Krakowski, som spelar Kimmys chef, känner jag igen sedan tidigare från Ally McBeal. Hon har den andra viktiga birollen och är suverän i sitt sorgsna jag, där hon sitter i sitt exklusiva hus och inte saknar något materiellt men allt emotionellt. Gemensamt för alla tre är kanske att deras förväntningar på sitt liv inte helt överensstämmer med hur det är
De tre huvudrollerna består alltså av två kvinnor och en homosexuell man. Bara det är ovanligt och inte så förvånande klarar denna serie Bechdeltestet utan svårigheter.
Jag gillar den mycket just för att den är hysterisk och fullkomligt absurt, för det är kul att skratta och hänge sig åt lite eskapism. Men jag gillar den även för att den hanterar lite svårare teman under ytan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar