Stora Teatern
2016-03-12
Jag har inte läst boken men jag hade ett hum om vad den handlade om. Flincks var ensam i uppsättningen och vi endast hör rösten av en kvinna (rösten tror jag var Lena Endres). Han är fängslande i stunder, speciellt när han för första gången bjuder in tanken som kommer att förvandla honom till en mördare. Också när han beskriver sin kärlek till den oåtkomliga. För mig var det överraskande att skratta så mycket, men det var välkommet.
Det finns två saker som jag tyckte var negativt. Det första var att Flinck pratade så sluddrigt i inledningen så jag missade information om ramberättelsen. Det var extra viktigt för mig, då jag ju inte läst boken. Den andra saken som störde sjukt mycket var människor i publiken som inte haft vett att stänga av sina mobiler. Hur svårt kan det vara?
Men sammanfattningsvis var det ett trevligt avbrott i mitt annars lite lätt slentrianmässiga inmundigande av kultur, som vanligtvis består av serier, filmer och böcker. Och Torsten Flinck är Torsten Flinck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar